Jag hoppas att vår lilla efterlängtade bebis kommer inom kort. <3
Det hade varit trevligt om hon kommer ut på det berälnade datumet, det är ju ändå ett fint datum. :)
Det datumet har man ju väntat på så länge, så varför inte. (:

I morgon ska vi iaf, äntligen åka ivög och hämta alla saker till vår bebis som bl.a. barnvagnen, spjällsäng & skötbord. "Bättre sent än aldrig", som man säger.


Jag tänkte skriva en liten sammanfattning av min graviditet, den här långa resan på nio månader, som snart är över, vilket både är bra och dåligt. <3




Jag kan börja med att berätta att det inte var ett misstag att bli gravid, därför att jag slutade ta preventivmedel bara någon vecka efter att jag och André hade träffats. Jag minns nu inte varför, men det var något i stil med att jag bl.a. glömde att ta mina p-piller alldeles för ofta, och jag kände att det skulle inte göra något om jag skulle bli gravid med André. Det blev en vilja direkt nästan, så jag tycker ändå att denna graviditeten var planerad. <3



Allting började någon gång i början av maj 2009, då jag kände mig så konstig på det vis att jag mådde illa nästan varje morgon, brösten började bli väldigt ömma och det började synas blå ådror över de. Jag gick och anade att jag nu kunde ha blivit gravid, men jag trodde ändå inte att jag kunde vara det. Så jag lät det vara. Tills slutet av maj, mer exakt den 23 maj... Då bjöd jag hem några av mina vänner. Vi hade det allmänt trevligt tillsammans, som man brukar ha med sina goda vänner.


Tills vi senare på kvällen bestämde oss för att testa spelet "anden i glaset". Ja, det var första gången för min del, så hakan låg på bordet ett tag.. När jag insåg att det var sant, det där spelet, så tog jag också det på allvar. Till min förvåning frågade jag "anden" om jag var gravid, och JA, fick jag som svar. Jag visste inte om jag skulle börja gråta eller skratta just det ögonblicket, det var någonting starkt som gjorde att jag trodde på denna "ande". Så hela den helgen funderade jag på vad jag hade fått för svar, om det verkligen kunde vara sant. Jag orkade inte undra längre, så månaden den 25 maj, efter skolan tog jag tag i det och gick till ungdomsmottagningen här i stan. Jag minns att jag kom dit klockan 12:40 ungefär, de öppnade klockan 13:00. Jag satt utanför på stolen och väntade, och tänkte; "Om en halvtimme vet jag svaret!" Jag börjde bli riktigt nervös, och en massa tankar spred sig i huvudet så att jag nästan fick huvudvärk för stunden. Klockan blev nu 13:00, och jag fick komma in. Jag minns att mina händer skakade riktigt mycket när jag gav barnmorkan muggen med mitt urin i. Hon stoppade i en papperssticka i muggen, och vi satt där på varsin stol och väntade på att den skulle ändra färg. Den väntan kändes oäändlig. Det kändes som att vi satt där tysta riktigt länge, men det var nog ändå bara i någon minut. ; "Ja, jag ser att du är gravid." Hörde jag henne säga. Jag visste inte hur jag skulle reagera i det ögonblicket, men jag kunde absolut inte sluta skratta och le! 
Det var nu hela denna resan började.

Vi gick till vårt första MVC-besök onsdagen den 10 juni klockan 10:00. Vi hade då bara ett samtal med vår blivande barnmorska, om bl.a. rökning, alkohol, kost och motion m.m. Nu hade våra föräldrar redan fått reda på att vi ska ha barn. Olyckligtvis så blev inte mina föräldrar alls glada, de hoppades att jag skulle göra abort.
Bara tre dagar efter här, alltså den 13 juni skulle André börja på sitt nya jobb, som låg längre upp i Skåne. Så han bodde i princip där uppe hela sommaren, i tre månader. Det var verkligen jobbigt att han vara borta så här i början av graviditeten, då man hade så många tankar och funderingar över hur allting kommer att bli m.m. Men det var bara att bita ihop och acceptera läget som det var, jag hade ju även mycket jobb under sommaren så jag hann inte tänka och fundera så mycket ändå. 
Den 25 juni klockan 15:00 var jag på MVC-besök igen, då jag blev inskriven. 
Den 20 juli klockan 08:00 vad jag på plats igen, men då gjorde jag en glukosbehandling, som var riktigt hemskt tyckte jag. Speciellt vätskan man skulle klunka i sig. Men det fick ju gå.
Den 17 augusti klockan 12:00 var då både jag och André verkligen hade längtat till. <3 Då var det dags för ultraljud. Vi fick äntligen se den lilla krabaten som bodde i min mage. Åh så liten h*n var då. Det kändes på något sätt overkligt att se att jag verkligen hade ett liv i min mage, det var helt otroligt. Men ja, så var det och vi köpte oss bildbevis för det också. (: Vi hoppas då också att få se om det var en liten flicka eller en liten pojke, men tyvärr så gick inte det att se pga att h*n låg på ett sådant konstigt sätt att h*n döljde ditt kön. ^^) 
Så bara några dagar efter tittade jag runder på internet och hittade en hemsida, "emmaljungamottagningen" tror jag den hette. Där kunde man välja vad för ultraljud man ville göra. Och ett av de var enbart för att se könet. Så jag bokade tid hos de, som de då har sin mottagning i Malmö. Jag fick tid ganska fort, nämligen torsdagen den 27 augusti klockan 15:00. Åh, så spända vi var. (: Det var en häftig ultraljudsundersökning, det var nämligen i 3D.   Så vi såg vårt barn mycket tydligare i tv-skärmen. Ja, och vi fick reda på om det var en flicka eller pojke. Det var en liten sprallig flicka som låg i magen och växte. <3 Nu kunde vi äntligen börja titta på saker som behövdes till henne, allt från barnvagn och kläder. Alla köp började nu.
Så var det ännu ett MVC-besök den 31 augusti klockan 11:30. Efter varje MVC-besök gick jag därifrån supernöjd, eftersom allting var det skulle skulle. Och det var verkligen härligt att höra varje gång. 
Så gick jag och räknade varje vecka, varje dag hur lång tid det är kvar. Tiden gick så otroligt fort den första tiden. Nu när jag tänker efter så undrar jag; vart tog den tiden vägen egentligen? Känns som att jag bara blunda den tiden, fram till nu ungefär. Men då hade man också mer att göra på dagarna och man hade mycket att förbereda innan barnet skulle komma. :) Nu är ju allting sådant färdigt, nu sitter vi ju bara här i soffan och väntar på att hon ska födas nu. Så den tiden kan bli långvarig. 
Ja, egentligen har jag inte så mycket att skriva om just den tiden jag var gravid i mitten och så, för jag levde som vanligt då. Jag lät liksom bara dagarna flyga förbi med mina sysslor. Med mitt tråkiga jobb, städ, träffa vänner och sådant man brukar göra. Men jag kan knappt förstå det nu, att nu sitter jag här och har två dagar kvar till BF. Det känns nästan overkligt. Snart har jag och André en bebis här i lägenheten som skriker, äter och bajsar. <3 Som vi älskar så mycket, som vi har gjort den tiden hon har bott i magen också, fast ännu mer. <3 Nu är längtan så stor, att hon ska komma ut. Man har många funderingar på henne, bl.a. om hur hon ser ut och sådant. (: Det är så spännande, så nytt, så otroligt stort. Jag kan knappt förklara denna känslan med ord, den finns bara innuti mig. Men jag kan förklara känslan på smärtorna jag har istället. (a) Det gör ondare och ondare för varje dag som kommer nu, det betyder att det närmar sig förlossningen, vilket är något att se fram emot, fast det gör ont. <3 Smärtan kommer ju bara att vara i max någon dag, om ens det. Det är det ju verkligen värt, för när det är över så har man en underbar bebis att ta hand om livet ut. Så varöfr klaga att man har ont? (: Hehe, det säger jag nu.? (: 

Ja, det var en liten sammanfattning av denna tiden. Jag kanske skriver mer när jag kommer på något mer. Nu ska jag försöka gå och sova en stund, om jag klarar av det inatt. Fast det är ju egentligen bara positivt att jag inte kan sova pga ONT. För då är det snart dags, HOPPAS JAG!
God natt! <3

Jag hoppas att vår lilla efterlängtade bebis kommer inom kort. <3
Det hade varit trevligt om hon kommer ut på det berälnade datumet, det är ju ändå ett fint datum. :)
Det datumet har man ju väntat på så länge, så varför inte. (:

I morgon ska vi iaf, äntligen åka ivög och hämta alla saker till vår bebis som bl.a. barnvagnen, spjällsäng & skötbord. "Bättre sent än aldrig", som man säger.


Jag tänkte skriva en liten sammanfattning av min graviditet, den här långa resan på nio månader, som snart är över, vilket både är bra och dåligt. <3




Jag kan börja med att berätta att det inte var ett misstag att bli gravid, därför att jag slutade ta preventivmedel bara någon vecka efter att jag och André hade träffats. Jag minns nu inte varför, men det var något i stil med att jag bl.a. glömde att ta mina p-piller alldeles för ofta, och jag kände att det skulle inte göra något om jag skulle bli gravid med André. Det blev en vilja direkt nästan, så jag tycker ändå att denna graviditeten var planerad. <3



Allting började någon gång i början av maj 2009, då jag kände mig så konstig på det vis att jag mådde illa nästan varje morgon, brösten började bli väldigt ömma och det började synas blå ådror över de. Jag gick och anade att jag nu kunde ha blivit gravid, men jag trodde ändå inte att jag kunde vara det. Så jag lät det vara. Tills slutet av maj, mer exakt den 23 maj... Då bjöd jag hem några av mina vänner. Vi hade det allmänt trevligt tillsammans, som man brukar ha med sina goda vänner.


Tills vi senare på kvällen bestämde oss för att testa spelet "anden i glaset". Ja, det var första gången för min del, så hakan låg på bordet ett tag.. När jag insåg att det var sant, det där spelet, så tog jag också det på allvar. Till min förvåning frågade jag "anden" om jag var gravid, och JA, fick jag som svar. Jag visste inte om jag skulle börja gråta eller skratta just det ögonblicket, det var någonting starkt som gjorde att jag trodde på denna "ande". Så hela den helgen funderade jag på vad jag hade fått för svar, om det verkligen kunde vara sant. Jag orkade inte undra längre, så månaden den 25 maj, efter skolan tog jag tag i det och gick till ungdomsmottagningen här i stan. Jag minns att jag kom dit klockan 12:40 ungefär, de öppnade klockan 13:00. Jag satt utanför på stolen och väntade, och tänkte; "Om en halvtimme vet jag svaret!" Jag börjde bli riktigt nervös, och en massa tankar spred sig i huvudet så att jag nästan fick huvudvärk för stunden. Klockan blev nu 13:00, och jag fick komma in. Jag minns att mina händer skakade riktigt mycket när jag gav barnmorkan muggen med mitt urin i. Hon stoppade i en papperssticka i muggen, och vi satt där på varsin stol och väntade på att den skulle ändra färg. Den väntan kändes oäändlig. Det kändes som att vi satt där tysta riktigt länge, men det var nog ändå bara i någon minut. ; "Ja, jag ser att du är gravid." Hörde jag henne säga. Jag visste inte hur jag skulle reagera i det ögonblicket, men jag kunde absolut inte sluta skratta och le! 
Det var nu hela denna resan började.

Vi gick till vårt första MVC-besök onsdagen den 10 juni klockan 10:00. Vi hade då bara ett samtal med vår blivande barnmorska, om bl.a. rökning, alkohol, kost och motion m.m. Nu hade våra föräldrar redan fått reda på att vi ska ha barn. Olyckligtvis så blev inte mina föräldrar alls glada, de hoppades att jag skulle göra abort.
Bara tre dagar efter här, alltså den 13 juni skulle André börja på sitt nya jobb, som låg längre upp i Skåne. Så han bodde i princip där uppe hela sommaren, i tre månader. Det var verkligen jobbigt att han vara borta så här i början av graviditeten, då man hade så många tankar och funderingar över hur allting kommer att bli m.m. Men det var bara att bita ihop och acceptera läget som det var, jag hade ju även mycket jobb under sommaren så jag hann inte tänka och fundera så mycket ändå. 
Den 25 juni klockan 15:00 var jag på MVC-besök igen, då jag blev inskriven. 
Den 20 juli klockan 08:00 vad jag på plats igen, men då gjorde jag en glukosbehandling, som var riktigt hemskt tyckte jag. Speciellt vätskan man skulle klunka i sig. Men det fick ju gå.
Den 17 augusti klockan 12:00 var då både jag och André verkligen hade längtat till. <3 Då var det dags för ultraljud. Vi fick äntligen se den lilla krabaten som bodde i min mage. Åh så liten h*n var då. Det kändes på något sätt overkligt att se att jag verkligen hade ett liv i min mage, det var helt otroligt. Men ja, så var det och vi köpte oss bildbevis för det också. (: Vi hoppas då också att få se om det var en liten flicka eller en liten pojke, men tyvärr så gick inte det att se pga att h*n låg på ett sådant konstigt sätt att h*n döljde ditt kön. ^^) 
Så bara några dagar efter tittade jag runder på internet och hittade en hemsida, "emmaljungamottagningen" tror jag den hette. Där kunde man välja vad för ultraljud man ville göra. Och ett av de var enbart för att se könet. Så jag bokade tid hos de, som de då har sin mottagning i Malmö. Jag fick tid ganska fort, nämligen torsdagen den 27 augusti klockan 15:00. Åh, så spända vi var. (: Det var en häftig ultraljudsundersökning, det var nämligen i 3D.   Så vi såg vårt barn mycket tydligare i tv-skärmen. Ja, och vi fick reda på om det var en flicka eller pojke. Det var en liten sprallig flicka som låg i magen och växte. <3 Nu kunde vi äntligen börja titta på saker som behövdes till henne, allt från barnvagn och kläder. Alla köp började nu.
Så var det ännu ett MVC-besök den 31 augusti klockan 11:30. Efter varje MVC-besök gick jag därifrån supernöjd, eftersom allting var det skulle skulle. Och det var verkligen härligt att höra varje gång. 
Så gick jag och räknade varje vecka, varje dag hur lång tid det är kvar. Tiden gick så otroligt fort den första tiden. Nu när jag tänker efter så undrar jag; vart tog den tiden vägen egentligen? Känns som att jag bara blunda den tiden, fram till nu ungefär. Men då hade man också mer att göra på dagarna och man hade mycket att förbereda innan barnet skulle komma. :) Nu är ju allting sådant färdigt, nu sitter vi ju bara här i soffan och väntar på att hon ska födas nu. Så den tiden kan bli långvarig. 
Ja, egentligen har jag inte så mycket att skriva om just den tiden jag var gravid i mitten och så, för jag levde som vanligt då. Jag lät liksom bara dagarna flyga förbi med mina sysslor. Med mitt tråkiga jobb, städ, träffa vänner och sådant man brukar göra. Men jag kan knappt förstå det nu, att nu sitter jag här och har två dagar kvar till BF. Det känns nästan overkligt. Snart har jag och André en bebis här i lägenheten som skriker, äter och bajsar. <3 Som vi älskar så mycket, som vi har gjort den tiden hon har bott i magen också, fast ännu mer. <3 Nu är längtan så stor, att hon ska komma ut. Man har många funderingar på henne, bl.a. om hur hon ser ut och sådant. (: Det är så spännande, så nytt, så otroligt stort. Jag kan knappt förklara denna känslan med ord, den finns bara innuti mig. Men jag kan förklara känslan på smärtorna jag har istället. (a) Det gör ondare och ondare för varje dag som kommer nu, det betyder att det närmar sig förlossningen, vilket är något att se fram emot, fast det gör ont. <3 Smärtan kommer ju bara att vara i max någon dag, om ens det. Det är det ju verkligen värt, för när det är över så har man en underbar bebis att ta hand om livet ut. Så varöfr klaga att man har ont? (: Hehe, det säger jag nu.? (: 

Ja, det var en liten sammanfattning av denna tiden. Jag kanske skriver mer när jag kommer på något mer. Nu ska jag försöka gå och sova en stund, om jag klarar av det inatt. Fast det är ju egentligen bara positivt att jag inte kan sova pga ONT. För då är det snart dags, HOPPAS JAG!
God natt! <3