ehm..

Jag känner mig helt vilse i mitt eget liv! Jag förstår inte.
Det är inte lätt!
När man tror att det är rätt, så blir allting så himla fel!
Vad har jag gjort?
Vad ska jag ta mig till?
Hur ska jag rätta till det?
Allting bara snurrar i mitt huvud....
Ja eller nej?


Snart beger vi oss till min älskade farmor och spenderar lite tisdag där, och äter en bit mat!
Chanel vaknade precis ur sin skönhetssömn på två timmar! Mitt hjärta, hon bara växer och blir en helt egen personlighet för varje dag som går. Jag önsar jag kunde få stanna upp tiden ett tag och bara vara, se henne vara bebis. Snart är hon inte en bebis längre. Snart är hon fyllda ett år. Hon är det vackraste, det underbaraste jag har! Hon är guld värd. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar mitt barn! Hon är allt för mig, och ingenting kan komma emellan. vad det än är, så är det alltid mitt barn som går först!

Och jag.. Vad kommer det bli av mig? Kan man fråga sig. ? Hmm. vad vore jag utan mitt barn.?
Hon har gjort mig till den jag är! Och det är jag så otroligt glad över!

Ehm..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
. -

ehm..

Jag känner mig helt vilse i mitt eget liv! Jag förstår inte.
Det är inte lätt!
När man tror att det är rätt, så blir allting så himla fel!
Vad har jag gjort?
Vad ska jag ta mig till?
Hur ska jag rätta till det?
Allting bara snurrar i mitt huvud....
Ja eller nej?


Snart beger vi oss till min älskade farmor och spenderar lite tisdag där, och äter en bit mat!
Chanel vaknade precis ur sin skönhetssömn på två timmar! Mitt hjärta, hon bara växer och blir en helt egen personlighet för varje dag som går. Jag önsar jag kunde få stanna upp tiden ett tag och bara vara, se henne vara bebis. Snart är hon inte en bebis längre. Snart är hon fyllda ett år. Hon är det vackraste, det underbaraste jag har! Hon är guld värd. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar mitt barn! Hon är allt för mig, och ingenting kan komma emellan. vad det än är, så är det alltid mitt barn som går först!

Och jag.. Vad kommer det bli av mig? Kan man fråga sig. ? Hmm. vad vore jag utan mitt barn.?
Hon har gjort mig till den jag är! Och det är jag så otroligt glad över!

Ehm..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0